Tiedotus

Uutiset ja tiedotteet 2005

Oberoende, objektivitet, yrkeskunnighet

16.6.2005

Ossi A. Saarinen

HTM-GRM Info 2/2005

De senaste dagarnas händelser i Finland har bland andra fört fram revisorerna i offentlighetens ljus. Utan att ta ställning till själva händelserna, är det skäl att återkomma till några av vårt yrkes grundpelare.

Oberoendet är än en gång uppe för granskning. Ur den stora allmänhetens och deras synvinkel, som använder revisionstjänster granskas oberoendet på ett annat sätt än sett ur yrkeskårens synvinkel. Betydelsefullt är inte då hur sakerna är, utan hur de ser ut att vara. Av betydelse är då de förhållanden, som ger upphov till att objektiviteten vid utförandet av granskningsuppgiften kan äventyras. I revisionslagens 24 § uppräknas de anledningar härtill som gäller för närvarande. Men också många andra orsaker kan inverka på uppkomsten av misstankar. Dessa kan bl.a. vara annan väsentlig affärsförbindelse, personlig vänskap, långvarigt uppdragsförhållande, osv. Sitt rotationskrav för revisorn har bl.a. EU baserat just på riskerna med ett långvarigt uppdragsförhållande.

Vad är då oberoendet i revisionsarbetet. Det kan inte vara helt absolut. Inte lever ju revisorn i ett vakuum. Han är också beroende av de uppgifter som granskningsobjektet lämnar och han är knappast någonsin i tillfälle att granska all information han får. Det viktigaste är emellertid, att revisorn under alla förhållanden bibehåller sin yttre trovärdighet. Vår verksamhet går ju ut på att erbjuda säkerställandet av tillförlitliga tjänster.

Man bör komma ihåg, att alla finländska godkända revisorer också följer de enhetliga etiska anvisningar, som baserar sig deras organisationers IFAC-medlemskap.

Objektivitet är också svårt att i detta sammanhang definiera exakt. Den baserar ju sig på ett faktabaserat beslutsfattande, som är fritt från attityder och personlig uppfattning och som grundar sig på saklig och opartisk prövning. Objektiviteten har även den betydelsen, att en revisors verksamhet inte alltid kan klandras, även om hans tidigare slutsatser på basis av senare framkommen information påvisas ha varit felaktiga.

Yrkeskunnighet och aktsamhet utgör givetvis grundelement i revisorns arbete. Redan revisionsrekommendationerna för revisionsbranschen förutsätter dessa av yrkesutövaren. För ett enskilt revisionsuppdrag innebär detta, att revisorn alltid vid mottagandet av ett uppdrag bör överväga, ifall han har tillräckliga och uppdaterade kunskaper och resurser att slutföra uppdraget med omsorg. Bestämmelsen om yrkeskunnighet utgör en av grunderna till att man av godkända revisorer kräver fortgående utbildning i yrket.

Missbruk, fel och noterandet av dem utgör en del av den diskussion som nu inletts i offentligheten. En faktor som skiljer missbruk från fel är deras avsiktlighet. Revisorns grundläggande uppgift är att skaffa sig skälig säkerhet om att bokslutet som helhet inte heller innehåller på missbruk eller fel baserad väsentlig felinformation. För att kunna fastslå detta är de bästa vapnen yrkesmässig försiktighet och en grundlig riskanalys samt tillräckliga resurser visavi tid och material. Jag förenar mig om det ställningstagande som CGR Yrjö Tuokko också framfört i offentligheten, att “en revisor inte får vara godtrogen”. Ett kritiskt förhållningssätt till saker och ting är alltid på sin plats.

Oberoende, objektiva och med yrkeskunnighet utförda revisioner förutsätter ur samhällelig synvinkel, att åtminstone alla aktiebolag och samfund i Finland granskas av godkända, yrkeskunniga revisorer.